Saknar allt, saknar inget, saknar smärtan, saknar kärleken... Det finns de stunder då man undrar om en del tänker. Om de har känslor. Och framför allt om de vet att andra har känslor. Man kämpar och kämpar och vill ha kvar dem trots att man vet att de är de som gör att man ligger där på marken till slut. På någon sätt är man beroende av smärtan, att alltid ha något som gör ont.